torsdag 20 maj 2010

Rastlösa arkeologer, oj vad vi längtar ut!

Hej

Nu har det varit över 25 grader varmt i Luleå i snart en veckas tid, även om det har lovats svalare väder från och med idag. Sommaren har anlänt med full kraft och längtan att få komma ut i fält är väldigt tydlig hos arkeologerna på Norrbottens museum.

Efter undersökningarna på lokal 39 för Haparandabanejärnvägen för tre år sedan, där vi hittade rester av 2000 år gammalt järn- och stålsmide, började Carina Bennerhag fundera på var själva själva järnframställningen skett. Hon drog igång en inventering i trakterna av Sangis förra hösten och hittade då tillsammans med Åsa Lindgren någonting som kan vara en järnframstlällningsplats. Det är den som vi ska undersöka nu under tre intensiva veckor. Starten sker på måndag och det planeras nu intensivt. Carina funderar på hur vi bäst ska genomföra grävningen, och samtliga medverkande testade under gårdagen totalstationen som vi ska använda för inmätningar. Ringrostiga arkeologer behöver träning. Vi som åker till Sangis är Carina, Åsa, Frida Palmbo och Olof Östlund.



På bilden ovan ser ni framsidebilden på rapporten som Carina skrev över inventeringen där de hittade järnframställningsplatsen vid Sangis. Till vänster i bild är en keramikskärva och i mitten är en slaggklump. Platsen ligger vid myren inringad med den röda cirkeln längst till höger. Foto: Staffan Nygren och Carina Bennerhag © Norrbottens museum.


Lars Backman och Tor-Henrik Buljo kommer att starta en utredning inför en breddning och bygge av en skogsbilväg i Lantjärv på tisdag. Det innebär att samtliga arkeologer på museet befinner sig ute i fält utom Mirjam Jonsson som stannar kvar inne på kontoret för att styra avdelningen och ta hand om inkommande post.

Lars har för övrigt redan startat fälttsäsongen med en resa till Svappavaara där de gamla gruvhålen från 1600-talet på gruvberget skulle mätas in inför den nystart av malmbrytning som planeras. Han är en lyckans ost.

Men nästa vecka är det vår tur att få komma ut! Hoppas att vädret håller i sig...


Vid tangentbordet:

Olof Östlund


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar