Rapporter, rymdraketer och en julhälsning.

Här kommer ett sista blogginlägg innan jul. Ärligt talat är inte december den mest händelserika månaden i en arkeologs liv. Det är en grå vardag som innebär att vi stretar i på med rapportskrivning på sommarens fältarbete.

Lars Backman har skickat in rapporten på den arkeologiska utredningen för Kaunisvaara gruva till länsstyrelsen och väntar nu på deras bedömning av den. I dagens norrbottniska dagstidningar (NSD och Norrbottens Kuriren) går det förresten att läsa om det första spadtaget för gruvan. Det gick förresten också ett TV-program kl 19.00 på SVT 2 igår kväll (Kexi, Tornedalsmagasin) om gruvetableringen där de tudelade känslorna framgick på ett fint sätt. Kanske ett nödvändigt lyft för att Pajala kommun ska överleva, men också ett vemod hos dem som måste flytta från sina hem när gruvorna tar marken i anspråk.

Lars har också skickat in rapporten för grävningen vid Öjebyns kyrka för fjärrvärme. På de 90 längdmetrarna schakt som grävdes var 40 fyndtomma, och sedan kom allt det som man kan förvänta sig att stöta på när man gräver rätt genom en kyrkogård. Inga bevarade gravar efter vad jag förstår, men kraftigt omrörda lager med ben från ett stort antal individer som blivit flyttade när kyrkan under tidigare år flyttat på jordmassor. Lars har ägnat några timmar att väga alla ben, torra och rengjorda ,och det rör sig om närmare 30 kg ben. Det är väldigt mycket, minst sagt. När rapporten är godkänd av länsstyrelsen så kommer svenska kyrkan att återbegrava benen. Vi ska se om inte Lars kan göra någon form av sammanfattning av rapportens innehåll under nästa år.

Carina Bennerhag har gjort sin rapport om järnframställningsboplatsen vid Järnbacken klar och skickat den till länsstyrelsen för granskning. Hon säger att hon kan göra en sammanfattning av rapporten här på bloggen någon gång efter nyår. Den som vill kan titta på litet äldre blogginlägg från slutet av maj och början av juni från fältarbetet vid Järnbacken.

Nils Harnesk läser just nu på intensivt om medeltid i Norrbotten i väntan på besked om hans bidragsansökningar för insatser inom medeltidsarkeologi ger resultat. Kommer det positiva besked om pengar så ska Nis skriva en slutlig rapport på en grävning som gjordes i Gammelstad i början på 1990-talet. ”Lottas grävning” eller ”5:11:an” som den också kallas är en av de få grävningar i Gammelstad som gett dateringar till 1200-/1300-tal och det är verkligen angeläget att den avrapporteras. Det är inte lätt eftersom de arkeologer som utförde grävningen sedan länge slutat på Norrbottens museum och att sammanfoga anteckningar och ritningar som är flera årtionden gamla kan ta tid. Positiva besked om pengar kan också innebära ytterligare insatser i Skatamark, som nämnts i tidigare blogginlägg.

Åsa Lindgren har gjort rapporten över fornminnesinventeringen i Arjeplog klar och väntar på att länsstyrelsen ska granska den. Hon har också gjort färdigt det sista på det arbete som Lars-Gunnar Bohman gjort när det gäller tipsgranskning under den här sommaren. Ett 30-tal kulturlämningar och fornlämningar har nu förts in i FMIS -fornsök, det digitala fornlämningsregistret som ligger ute på Internet:

http://www.raa.se/cms/fornsok/start.html

(Öppna ett sökfönster på den sidan och se vad som finns i fornlämningar och kulturlämningar i Norrbottens län!)

Frida Palmbo har färdigställt rapporterna över utredningarna i Kälsjärv (skogsbilväg för skogsbruk) och Alträsket (skogsbilväg för skogsbruk) och skickat in dessa till länsstyrelsen för granskning. Vid Alträsket-utredningen påträffades en stor mängd kolbottnar, rester av kolmilor. Frida har lovat att återkomma med ett blogginlägg om Alträsket.

Olof Östlund har under de senaste veckorna i huvudsak fokuserat på att få ihop rapporten över Fjärrvärme-undersökningarna i Gammelstad. Den är klar så långt som det är möjligt att komma nu, men det återstår att få besked om 14C-daterngarna och att göra en slutlig tolkning med dateringarna som grund för resonemanget. Dateringarna bör komma någon gång i början på februari.

Hur var det nu med den där rymdraketen som nämndes i rubriken? Jo, så fort som en grävning blir litet större med många och långa schakt så är det en hel del som ska illustreras med kartor och renritade ritningar. Stundtals har liknelsen med att bygga en rymdraket känts rimlig när det gäller rapportskrivning. Hur mycket man än försöker att få varje detalj att stämma så innebär varje komplettering av en ritning eller ett textstycke att det blir följdverkningar på en massa andra ställen i rapporten med hänvisningar till bilagor och annat. I slutänden är det alltid någon grej som glömts bort och raketen får startförbud (rapporten får krav om rättningar eller kompletteringar från länsstyrelsen innan den blir godkänd).

Det är helt klart så att decembermörkret tär en smula på humöret när sådana tankar dyker upp… Ingen astronaut har hittills dött för att en miss smugit sig in en arkeologisk rapport, ingen arkeolog heller för den delen.

Julledigheten är välkommen och efterlängtad. Litet vila kommer att göra susen!


Med ovanstående julkort på Gammelstads kyrka vill arkeologerna på Norrbottens museum önska er alla en God jul och ett Gott nytt år!

Vid tangentbordet denna gång:
Olof Östlund

Byn Skatamark i fokus

Det är lustigt hur det kan slumpa sig ibland. Norrbottens museum startade ett projekt rörande yngre järnålderns bebyggelse i Norrbottens kustland för ett par månader sedan. Nils Harnesk är projektledare för detta. Uttalade områden som projektet skulle omfatta under sin första fas var områdena i och omkring de två byarna Skatamark och Brobyn i Bodens kommun. Det finns en rik lämningsbild i detta område med aktivitet från stenålder fram till våra dagar, av intresse framför allt är att byarna är belagda i historiska källor under medeltid och att det finns indikationer på bosättning under yngre järnålder.

Efter insamlande och genomläsning av skriftligt material från hembygdsböcker till arkeologiska rapporter, skrevs en ansökan till Berit Wallenbergs stiftelse om bidrag till projektet.

Strax efter inlämnad ansökan inkom ett förfrågningsunderlag från Länsstyrelsen om en besiktning av en planerad grävning för jordvärme i…just det…Skatamark. Inga arkeologiska undersökningar har genomförts i byn sedan 1930-tal då två stora fynd av stockbåtar frilades vid dikesgrävning och arkeologer kom dit för att dokumentera fynden. Den första arkeologiska undersökningen i Skatamark på 80 år och just i samband med att ett projekt initierats som just ska behandla området. Slumpen eller ödet? Gott att veta, kul är det i alla fall.

Jordvärmegrävningen skulle beröra en bytomt/gårdstomt avbildad på en karta från 1645. På platsen skall tre gårdar ha funnits år 1645, vid inventeringen 1988 var två av gårdstomterna fortfarande bebyggda.

Schaktet skulle dras österut från nuvarande mangårdsbyggnad, ut i en åkerkant och sedan ned i en angränsande våtmark nordöst om huset. Tydligen är det fördelaktigt att lägga jordvärmeslang i våtmark.

Nbm acc nr 2010:259:006 © Norrbottens museum. Jordvärmeschaktet samt försöket att gå norr om anläggning 2. Foto från V. Fotograf: Nils Harnesk.

Arbetet utfördes i slutet av oktober just innan det första snöfallet. Carina Bennerhag och jag bedömde att schaktet från huset ut till åkern skulle övervakas som en schaktövervakning, sedan skulle vi lägga ut sökschakt i övriga området för att avgöra ifall intakta kulturlager och anläggningar skulle påverkas av en grävning för jordvärme.

Vi kom aldrig till sökschakten. Fem meter in så stötte vi på anläggning 1 som visade sig vara Norrbottens andra funna blästugn, den skadades till del av grävmaskinens skopa men vi bedömde att den kunde lämnas till slutundersökning och att arbete kunde fortsätta. Arbetet fick sedan ändå avbrytas då två anläggningar till framkom i schaktet.

Nbm acc nr 2010:259:002. © Norrbottens museum. Anläggning 1, blästugn. Fotograf: Nils Harnesk.

Vi återvände några dagar senare för att slutundersöka Blästugnen. Den uppvisade en något kuriös utformning där kistkonstruktionen delvis utgjordes av ett markfast block. Ugnen har troligen använts flera gånger ända fram till blocket sprack av den kontinuerliga upphettningen.

De två andra anläggningarna som återfanns utgjordes av en trolig kolningsgrop och den andra var av okänd funktion.

Blästugnen är ännu inte daterad men de indikationer vi har fått av materialet och det historiska källmaterialet tyder på att det är en konstruktion från historisk tid. Slaggen var väldigt lätt vilket tyder på en effektiv utvinning av järn, slaggen från Sangis (se blogginlägg från maj och juni) är i jämförelse väldigt tunga. Gården kallas idag för Ulriks men var tidigare ett soldatorp med rotenamnet Wass. Enligt muntliga uppgifter från ägaren av ”I si Gämmeldags”, en av de äldsta gårdarna i byn, ska bonden och soldaten Wass under 1800-tal ha brutit malm i närliggande berg. Det är då inte långt ifrån att tänka sig att denne även tillverkade järn. Enligt folkräkningen 1890 bodde en Adolf Wass på gården.

Dateringen emotses med stor förväntan, oavsett resultat har det dock gett oss Norrbottens andra blästugn. Det är mest troligt en väldigt stor åldersskillnad mellan de två. Blästugnen i Sangis är trots allt från 200-talet efter Kr f och den som vi nu hittat i Skatamark verkar, att döma av den information som kommit fram om platsen, vara åtskilligt yngre. Men som sagt, resultaten från daterngarna har ännu inte kommit....spännande.

Vid tangentbordet denna gång.
Nils Harnesk

En tidningsartikel i väntan på andra nyheter.

De flesta av oss sitter nu och försöker skriva rapporter på det som vi har gjort i sommar, när vi inte fräser fula saker till våra datorer. Ett tag var vi övertygade om att Lars Backman gick omkring som en levande elektromagnetisk störning. Det mesta i datorväg började krångla när han kom i närheten. Nästan så att vi kunde tänka oss att han skulle kunna börja tjänstgöra som svenska försvarets hemliga vapen för att slå ut fientliga makters datasystem (kodbeteckning L.A.R.S.). Men nu strular datorerna ovsett vem som befinner sig i närheten av dem. Det är ett stressmoment när man i själva verket vill hålla på med arkeologi, inte dataproblem.

Nils och Carina var för några veckor sedan ut till byarna Skatamark och Brobyn norr om Luleå, för schaktkontroller. Jag vet att de hittade järnslagg från metallhantering i Skatamark och att de var ordentligt uppspelta när de kom in. Hur gammalt eller ungt resterna av metallhantering är vet vi inte i nuläget. Jag hoppas att Nils kan skriva någonting i bloggen om detta i ett senare blogginlägg.

I väntan på det så kommer här en länk till en tidningsartikel från Landstingstidningen om Fjärrvärmen i Gammelstad. Artikeln är visserligen några veckor gammal, men själv är jag är mitt uppe i rapportskrivandet för det jobbet, så för mig känns det fortfarande aktuellt.

http://www.nll.se/upload/IB/lg/info/landstingstidningen/PDF-filer/LT06_01-16klar.pdf

Vid tangentbordet denna gång
Olof Östlund

Marinarkeologi i Luleås norra hamn

Under förra veckan så hände det ovanliga saker i Luleås norra hamn. Sjöhistoriska museets marinarkeologer dök och gjorde undersökningar av ett skeppsvrak som av en slump påträffades på 1980-talet. Det är inte ofta som det sker marinarkeologiska undersökningar i Norrbotten och intresset har varit stort hos skolelever, allmänhet, tidningar och TV.

Samtidigt som Sjöhistoriska museet har utfört det marinarkeologiska arbetet vid vraket har också en pedagogisk insats genomförts. Sjöhistoiska museet och Norrbottens museum har berättat om marinarkeologi och Luleås roll som sjöfartsstad genom århundradena, från det att Luleå låg i det som idag är Gammelstad och fram till våra dagar. Från Norrbottens museum har arkeologen Lars Backman och pedagogerna Ida Renlund och Annika Josbrant varit inblandade i samarbetet. Från Sjöhistoriska museet har projektledare Nina Eklöf, Fredrik Blomqvist, intendent vid arkeologienheten, pedagogen Linnea Hedlund och de dykande marinarkeologerna Jens Lindström, Eduardo Roas och Patrik Höglund gjort sin del. Jag hoppas att jag fick med alla inblandade.

Inriktningen på den pedagogiska insatsen har främst varit skolelever i grundskolans årskurs 4 till 9. De flesta klasserna kom från Bergviksskolan, men trycket och intresset har varit enormt från lärare från andra skolor också. Hade de marinarkeologiska undersökningarna pågått flera veckor till och vi hade haft tillräckligt med personal så hade vi kunnat svara mot intresset. Ibland så räcker man inte riktigt till.

Naturligtvis har även allmänheten fatt chansen att lyssna på vad marinarkeologerna har att berätta.

Som plåster på såren för dem som inte kunda vara med så går det att titta in på Sjöhistoriska museeets grävblogg, och naturligtvis också på Norrbottens museums hemsida:

http://www.sjohistoriska.se/sv/Kusten-runt/Marinarkeologi/Blogg/


http://www.nll.se/webb/Kultur--och-utbildning/Norrbottens-museum/Uppdragsavdelningen/Arkeologi/Vraket-i-Luleas-norra-hamn/Vraket-i-Luleas-norra-hamn1/


Vid tangentbordet denna gång:

Olof Östlund
(som verkligen önskar att han hade haft tid och möjlighet att vara med i händelsernas centrum i Norra hamn)

En trevlig utmärkelse

Nu ska får vi allt se till att öka intensiteten i vårt skrivande. Vi har fått en liten gåva som kräver att vi lever upp till den. Vi återkommer därför till veckan om dels marinarkeologi i Luleås norra hamn, dels om upptäckter vid en besiktning och en schaktkontroll av medeltida byatomter vid Brobyn och Skatamark .


Norrbottens museums arkeologiblogg har fått en Beautiful Blogger Award av Nils Harnesk. Beautiful Blogger är en slags vandringspokal som man skickar vidare till läsvärda och trevliga bloggar.

Följande krävs som motprestation:
♦ kopiera in awardbilden i din blogg för att visa att du har fått den
♦ tacka och länka till den som nominerade dig
♦ nominera sju andra bloggare och länka till dem
♦ berätta sju intressanta saker om dig själv

Vi tackar Nils för utmärkelsen och tipsar våra läsare att titta in även på Nils egen blogg: En humanists väg till arbetslivet. http://nilsharnesk.wordpress.com/


De sju bloggar som vi skulle vilja nominera är följande:

Föreningen Järnet på Lapphyttan bloggar om sina försök att framställa järn med hjälp av medeltida teknik i masugn.Under slutet av 1970-talet gjordes en arkeologisk undersökning av Lapphyttan - en komplett medeltida järnframställningsplats, daterad till 1100-tal. Lapphyttan finns norr om byn Olsbenning i Norbergs kommun. 1994 invigdes Nya Lapphyttan i Norberg, som är ett försök att i full skala återskapa denna järnframställningsplats. Här har man under flera år bedrivit experimentell järnframställning med medeltida teknik. För att bevara Nya Lapphyttan finns föreningen Järnet på Lapphyttan som alltså bloggar om sina försök att framställa järn med medeltida teknik. På bloggen http://jarnforsok2010.jarnetpalapphyttan.se/ kan man följa förberedelser och genomförandet av järnframställningsförsöken och hur det är att tillverka järn på medeltida vis.

Vår tidigare kollega Magnus Reuterdahl skriver flitigt på sin blogg Testimony of the spade (http://inventerare.wordpress.com/). Magnus bloggar framförallt om arkeologi i Skandinavien, osteologi och kulturmiljö.

Riksantikvarieämbetets K-blogg http://www.k-blogg.se/ behandlar aktuella och intressanta aspekter av kulturmiljö och kulturarv. Allt från arkeologer och bebyggelseantikvarier, till kulturgeografer, fotografer och bibliotekarier medverkar på bloggen vilket medför ett intressant och varierande innehåll med fokus på kulturmiljö och kulturarv.

Tidstypiskt är Jamtli museums blogg som handlar om människor, kultur, historia och politik och om Jamtli förstås. Följ Jamtli museeums personal i deras arbeten på http://www.jamtli.com/8908.blogg.html

Byggnadsvårdsbloggen är en bred blogg som handlar om byggnadsvård, gamla hus och restaureringsfrågor. Bloggen vänder sig till alla som är intresserade av gamla hus och byggnadsvård. http://byggnadsvard.wordpress.com/

Svenska Byggnadsvårdsföreningens blogg innehåller åsikter om bebyggelse och byggnader. Här finns bland annat gå en digital stadsvandring i Luleå. Roande och intressant med allvar mellan raderna. http://byggnadsvardsnytt.wordpress.com/

Riksantikvarieämbetets UV-blogg handlar om arkeologers arbete i både i fält och inne på kontoret. http://www.uvblogg.se/wordpress/


7 intressanta saker om Norrbottens museums arkeologiverksamhet:

- Norrbottens museums arkeologiverksamhet har i dagsläget 5 tillsvidareanställda arkeologer: Lars Backman, Carina Bennerhag, Åsa Lindgren, Frida Palmbo och Olof Östlund. Därtill har vi en tillfälligt anställd arkeolog, Nils Harnesk. Tor-Henrik Buljo och Lars-Gunnar Boman har även de arbetat tillfälligt hos oss denna fältsäsong.

- Norrbottens museum har under fältsäsongen 2010 utfört arkeologiska arbeten i 11 av länets 14 kommuner: Luleå, Piteå, Älvsbyn, Kalix, Arjeplog, Kiruna, Pajala, Överkalix, Gällivare, Boden och Arvidsjaur. Dessa arbeten har bestått av arkeologiska utredningar, arkeologiska undersökningar (utgrävningar) och schaktkontroller, tipsgranskning, fornminnesinventering, skogsavverkningsanmälningar, besiktningar och utbildningar.

- Vi har hittat den äldsta järnframställningsplatsen i Sverige norr om Jämtland, 2300 år gammal!

- Fältsäsongen 2009 hittade Norrbottens museum länets hittills äldsta boplatser i trakterna kring Aareavaara, Pajala: 11 000 år!

- De stora exploateringar som sker i Norrbotten påverkar den arkeologiska verksamheten då vi ofta blir involverade när ny mark ska exploateras. Bland annat utför vi arkeologiska uppdrag i samband med gruvverksamhet, järnvägs- och vägdragningar men även skogsbruket medför en hel del arkeologiskt arbete.

- Under de senaste åren har det skett en förändring i vårt arbetssätt tack vare digital teknik och digitaliserad mätteknik. När vi registrerar nya fornlämningar gör vi detta i handdator i speciella formulär, vid arkeologiska undersökningar mäter vi in fynd, prover och grävda ytor med totalstation och vi framställer egna digitala kartor till våra rapporter. Ibland ställer datorerna till det för oss också… Datastrul är ett nytt problem vi har att tampas med.

- Norrbottens museums arkeologer sitter inte längre inne på Norrbottens museum inne i stan. Istället finns vi på Norrbottens museum på Björkskatan, i samma byggnad som Björkskatans vårdcentral. Här finns även Norrbottens museums bebyggelseantikvarier och byggnadsvårdare, fotografer, bildarkiv, samlingar, bibliotek, registreringsavdelningen samt Norrbottens minne, som är museets arkiv.


Vid datorns tangentbord denna gång:
Olof Östlund och Frida Palmbo

Alla är samlade inomhus

Nu har vi alla kommit tillbaka till kontoret. Fältsäsongen är mer eller mindre över när frosten kommer.

"Tror du ja"´, fick jag som kommentar av en leende Lars Backman, och han har förmodligen rätt. Det brukar dyka upp en del skogsärenden där vi har till uppgift att märka ut fornlämningar inför skogsavverkningar. Oftast är det Lars som ger sig ut för att markera var fornlämningarna finns, i vissa fall även efter att snön kommit, vilket gör detta till en väldigt svår uppgift.

Undertecknad och Nils Harnesk har varit på schaktkontroller inför Luleå Energi AB:s dragning av fjärrvärme i Gammelstad. Byggnaderna i Gammelstad ingår i världsarvet, men det är också så att i princip hela Gammelstads kyrkby ligger på kulturlager från medeltid och framåt. De kulturlagren är skyddade av lagen eftersom de är att beteckna som fast fornlämning. Det spelar ingen roll om grävningen är liten eller stor, eller om det är en privatperson eller ett företag som gräver. Tillstånd måste sökas av länsstyrelsen för att få gräva. Sedan blir arkeologerna på Norrbottens museum i de flesta fall tillfrågade om att övervaka grävningarna.

Fjärrvärmegrävningarna pågick en dryg vecka, och omfattade litet drygt 300 m med schakt för fjärrvärmerören. Luleå Energi hade ansträngt sig om att försöka placera sina schakt där ledningar fanns sedan tidigare och så mycket som möjligt i vägfyllnadsmassor, men det är inte någon garanti för att någonting arkeologiskt viktigt kan dyka upp. Mycket av det som kommer fram är kraftigt omrörda kulturlager som genom århundraden blivit flyttade på när människor i Gammelstad flyttat och planerat jordmassor för att jämna ut ytor och bygga terrasser till sina hus. Men ibland stöter vi på oskadade kulturlager med intressant innehåll.

Vi påträffade bland annat en syllstensrad (grundstenar) från en husgrund under Gamla hamngatan. Det fanns utrymme i schaktet att lägga fjärrvärmeledningen bredvid syllstensraden, så de ligger ännu kvar. När vi tittade på en karta över gammelstad från 1817 så fanns inte något hus där vi nu hittade husgrunden. Det betyder att den mest troligt är äldre, kanske från 1700 talet, eller ytterligare litet äldre. Jordmassorna som fanns kring stenarna var tyvärr nedpressade uppifrån och var blandat med fynd från senare tider, och ingenting tidsypiskt för 1700-tal eller äldre påträffades kring grundstenarna.

Stenraden till vänster i schaktet är rester av en husgrund under Gamla hamngatan i Gammelstad. Ovanpå stenarna ligger en elkabel som redan innan grävningen för fjärrvärmen lagts ned ovanpå den gamla husgrunden. Elkabeln och husgrunden i schaktet är INTE från samma århundrade. Foto Olof Östlund © Norrbottens museum

Vi har inte tillstånd från länsstyrelsen att gräva ut oskadade lämningar, vilket innabar att vi aldrig grävde ned under grundstenarna. Vi rensade bara fram dem för att fotografera och rita. I möjligaste mån ska vi låta oskadade kulturlager ligga kvar. Att utvidga det hela till en slutundersökning kräver beslut från länsstyrelsen och kostar pengar, vilket Luleå Energi inte vill bekosta. Om vi hade hittat någonting som verkligen blockerat vägen för fjärrvärmeledningarna hade det tagit stopp där med fjärrvärmen.

Ytterligare en rest av en husgrund påträffades under Västervägen, där en husgrund från 1817 års karta påträffade, med ett kulturlager som innehöll stengods-keramik, tegelbitar, fönsterglas och delar av kritpipor. Kritpipor användes flitigt under 1700-talet för att röka tobak i. Detta sätt att röka tobak kom till Sverige på 1630-talet med soldater som återvände från det 30-åriga kriget. Kritpiporna utkonkurrerades av andra sorters pipor vid årtiondena kring 1830.

Fynd från rest av husgrund under Västervägen. Uppe till vänster: Stengods, Uppe till höger fönsterglas, nere till vänster delar av en eller flera kritpipor, nere till höger en bit tegel. Foto Olof Östlund © Norrbottens museum

Nu är vi alla mer eller mindre uppslukade av att skriva rapporter på de utredningar, inventeringar och undersökningar som vi har gjort i sommar. Vi har därmed fullt upp med att göra ett bra tag framöver.

Vid tangentbordet:

Olof Östlund

Kalixbygdens största gravröse

Under föregående vecka utförde Norrbottens museum en arkeologisk utredning i trakterna kring Bergtjärnen och Hamptjärnen i Kalix kommun. Trafikverket har planer på en ny vägdragning i området. Det var viktigt att utreda om det fanns några okända fornlämningar där vägen är planerad att byggas då det finns några kända gravar i närområdet. Inga nya forn- eller kulturlämningar hittades dock vid utredningen. Enda fyndet som gjordes var relativt nytt och absolut inget hinder för den planerade vägdragningen: en rostig kniv med träskaft.

Enda fyndet vid den arkeologiska utredning som gjordes för en planerad vägdragning i Kalix kommun. Foto: Frida Palmbo © Norrbottens museum.

Björknäsröset
Söder om Hamptjärnen och ca 1,5 km sydöst om Björknäs finns Kalixbygdens största gravröse. Gravröset är ca 12-13 m i diameter och omkring 1,7 m högt. I gravrösets närområden finns ytterligare 2 gravar, vilka benämns som stensättningar. Både rösen och stensättningar är byggda av sten, men till skillnad från de välvda rösena är stensättningarna lägre och har en flackare profil.

En del av Björknäsröset. Foto: Frida Palmbo © Norrbotten museum.

Gravar under förhistorien
Gravarna har troligtvis anlagt vid den dåtida kusten så att de var väl synliga från havet. Landhöjningen har gjort att gravarna idag ligger i helt andra lägen, ofta en bit in i landet. Rösen av monumental karaktär förekommer mer allmänt längre söderut längs Norrlandskusten. Gravrösen dateras vanligtvis till bronsålder, ofta utifrån höjden över havet. Björknäsröset är inte undersökt, men har genom höjden över havet (ca 40 m) och i likhet med andra daterade gravar, daterats till bronsålder (ca 1500-500 f.Kr.).

Liten möjlighet till bevarande
Gravar som är uppbyggda av sten innehåller sällan några fynd. Luft och vatten har utan problem kunnat ta sig in bland stenarna och medfört att skelett och eventuella gravgåvor av organiska material eller metaller i princip alltid har förintats av tidens tand. Därtill har gravrösen ofta utsatts för gravplundrare, kanske redan i forntiden. Björknäsröset har plundrats vid något fillfälle, därav plundringsgropen i rösets mitt som är ca 4 m i diameter och drygt 2 m djup.

Plundringsgropen i Björknäsröset. Foto: Frida Palmbo © Norrbottens museum.

Vid tangentbordet denna blåsiga tisdagseftermiddag:
Frida Palmbo