Arkeologi vid Aitikgruvan

Norrbottens museum har sedan 2006 utfört arkeologiska utredningar och arkeologiska undersökningar varje fältsäsong i området kring Aitikgruvan utanför Gällivare. Dessa jobb har ägt rum eftersom Boliden utökar sin gruvverksamhet i Aitik.

Förra veckan utförde Norrbottens museum tillsammans med Västerbottens museum en arkeologisk utredning utanför Aitikgruvan, då Boliden ämnar bygga nytt sandmagasin i anslutning till gruvan. Någon enstaka härd samt ett flertal barktäkter påträffades.

Härdar

En härd är en avgränsad eldplats som enligt Riksantikvarieämbetets definition har anlagts utomhus eller inne i en kåta, hydda eller hus. Idag kan de vara synliga som stenringar i marken, då eldstaden ofta har avgränsats av lagda stenar runt om elden. Genom avgränsningen hindrar man elden från att sprida sig om man eldar inne i en bostad. Ofta kan härdarna idag vara överväxta med mossa och ris och kan därför ibland vara svåra att upptäcka. Härdar kan vara kvadratiska, oregelbundna, ovala, rektangulära och runda.

Härd, påträffad vid utredning kring Aitikgruvan 2006. Nbm acc nr 2006:47:09. Foto: Åsa Lindgren © Norrbottens museum.

Barktäkter

En barktäkt utgörs av en barklös yta i nedre delen av en tallstam. Barktäkter har uppkommit genom att tallens innerbark har skurits loss från trädet i ett sammanhängande stycke. Det yttre, grova barkskiktent skrapades bort så att endast den vita och ätliga innerbarken fanns kvar. Barken användes sedan till mat eller som förpackningsmaterial. Barken togs endast från en del av stammen och tallarna har därför överlevt. När trädet fortsatt att växa har barken vallats in över ytan där barktäkten har tagits.

Barktäkt på högstubbe påträffad vid utredning kringAitikgruvan 2006. Nbm acc nr 2006:47:07. Foto: Åsa Lindgren © Norrbottens museum.

Barkmat - nödmat eller delikatess?

Tallens innerbark är rik på kolhydrater, C-vitamin och mineraler och har dessutom kolesterolsänkande egenskaper. Det har varit vanligt förekommande att använda sig av innerbark som kosttillskott över hela det samiska bosättningsområdet. Barken har skördats i samband med savningsperioden i slutet av juni och lagrades inför vintern. Färsk betraktades barken som en delikatess och som torkad produkt kunde barkflingor användas i t ex soppor.

Tallbark som nödmat i samband med missväxt har gjort att barken fått dålligt rykte som människoföda. När spannmålsskördarna slagit fel för bondebefolkningen blev missväxten ett faktum vid den tid på året när näringsvärdet i tallens bark sjunkit och de giftiga ämnena i barken ökat. Därför var den bark som skördades på sensommaren och hösten inte särskilt lämplig som mat.

Minst 3000 år gammal barktäkt

Silvermuseet i Arjeplog har studerat barktäkter inom det samiska bosättningsområdet, Sápmi. Den hittills äldsta matbarktäkten som de funnit är ca 3000 år gammal! Det är även troligt att man använt sig av bark som föda ännu längre tillbaka i tiden än så. Silvermuseet har även sett att bruket av tallarnas innerbark i regel verkar upphöra vid slutet av 1800-talet.

Källor:

Östlund, Lars; Bergman, Ingela & Zackrisson, Olle. 2007. Bark - nyttigt och gott. I: Forskning och framsteg nr 5, 2007.

Vid tangentbordet:

Frida Palmbo

Arkeologidagen, fornminnesinventering och en grävning i Aareavaara

Dags för en liten uppdatering av bloggen. Undertecknad har varit ute i fält de senaste två veckorna och därför har bloggen släpat efter litet grann.

Carina Bennerhag och Frida Palmbo höll i en välbesökt arkeologidag söndagen den 29 augusti i Granån, Sangis och Bredviken, byar kring Kalix. De räknade upp till ungefär hundra enskilda besökare sett till hela dagen. Järnåldersutgrävningerna kring Sangis har fått stor uppskattning hos lokalbefolkningen och det ser ut som om det finns intresse att följa upp det hela på något sätt.

Åsa Lindgren, Frida och Olof Östlund har löst av varandra vid fornminnesinventeringen söder om Arjeplog. Fornminnesinventeringen görs i sammarbete med Lars Lidgren från Silvermuseet i Arjeplog. Även om vi kanske inte hittat så mycket fornlämningar som vi önskat så har det ändå varit lärorikt att arbeta tillsammans med Liedgren som är en av de mest erfarna inventerarna i Norrbotten. Vad vi har påträffat under inventeringen får Åsa återkomma till när inventeringen är klar och färdigsammanställd. Frida är ännu kvar i Arjeplog, den här veckan ut.

Frida och Olof har dessutom varit uppe i Aareavaara och utfört en liten provundersökning. Den är en uppföljning av de mycket gamla boplatser som påträffades förra sommaren under en inventering som gjordes för Northland Resources räkning. Platsen är så intressant att vi sökte tillstånd av länsstyrelsen att samla in och mäta in de fynd som ligger synliga i skogsbrukets markberedningsspår, samt gräva 6 kvadratmeter på noga utvalda lägen på de två boplatserna. Kombinerat med provtagningar från sjöars bottensediment i området hoppas vi på att få intressanta resultat om boplatserna och människorna, och hur den här platsen såg ut vid tiden för inlandsisens bortsmältande. Rapporten beräknas bli klar någon gång under vårvintern.

Nils har nu startat sitt arbete med GIS-projektet för Gammelstad. Han sammanställer alla schaktkontroller som utförts i Gammelstads kyrkby, väster om Luleå. Gammelstad har kulturlager som har fornlämningsstatus, vilket innebär att alla grävningar för vattenledningar, elkablar, fjärrvärme eller till och med fundament till en farstubro måste övervakas av arkeolog. Det har blivit många sådana schaktkontroller genom åren och nu sammanställer Nils dem på en digital karta, och gör samtidigt en sammanställning över var kulturlager och fynd påträffats genom åren. Av alla enskilda små schaktkontroller ska vi nu förhoppningsvis få en litet bättre sammanhållen bild om fornlämningen under Gammelstad.

Vid tangentbordet:
Olof Östlund